fredag 18 december 2015

"Vädret har slagit om och det känns förfärligt kyligt - - Vi borde kanske ändå ha tagit fram vintermuffarna..."*

En ung dam iförd en promenadklänning och med en muff i handen.
La Belle Assemblee 1819.
En muff var en väsentlig del av en fin dams garderob och vid sekelskiftet 1700-1800 var det speciellt populärt med stora, nästan kuddliknande muffar. En muff var en stilfull accessoar och kunde förutom på vintern också användas under andra årstider, men speciellt användbara var muffar förstås i kallt väder. Lättare muffar syddes av bland annat sidensatin eller broderad kashmir och fylldes med exempelvis svandun. Varmare muffar tillverkades av päls.

Modeplanschen ovan är från den engelska tidningen La Belle Assemblees decembernummer 1819. Svenska damtidningar gav ofta ut modebilder från England och andra europeiska länder. Trots att kläderna i den ovanstående bilden ger modellen visst skydd mot kyla, exempelvis är bahytten utrustad med en nätt pälskant och dräkten har långa varma ärmar, ser man ändå att dräkten är gjord för ett klimat varmare än i Norden. Det är svårt att föreställa sig att ens den mest modemedvetna svenska unga dam skulle vistats utomhus i iskallt vinterväder och snö i bara en kort spencer-jacka och citronfärgade läderhandskar!

*Myndlingen, s. 242

torsdag 9 juli 2015

”Läser du fortfarande romaner? Påhittade historier förvirrar fruntimmer. Det är bättre att läsa uppbygglig litteratur om kvinnans bestämmelse som hustru och mor...”*


Tre unga damer på promenad 1801, samma år som greve Lindswärd i Myndlingen
försöker bota hjältinnans ovana att läsa romaner.
Myndlingens manliga huvudperson greve Lindswärd möter vissa svårigheter när han försöker avvänja hjältinnan, fröken Desideria Sparw, från romanläsning. Genren var relativt ny och väldigt populär under den gustavianska tiden och unga damer slukade böcker som aldrig förr. Kvinnor var en av de största målgrupperna för den växande bokmarknaden och det var också modernt att dra sig undan för att fördjupa sig i litterära verk. Förr hade lektyr ofta konsumerats i form av högläsning. Många pedagoger ansåg romaner vara skadliga och det var vanligt att uppfostringsböcker avrådde unga damer från att läsa sådant trams.

I Northanger Abbey (skriven 1798-99, utgiven 1817) opponerar sig Jane Austen mot den överdrivna kritiken som romangenren var föremål för. Samtidigt som hon driver med dåtida dåliga sensationsromaner - som inte ens hon uppskattade - försvarar hon välskrivna och högklassiga romaner. Den charmiga hjältinnan Catherine Morlands äventyr på den populära kurorten Bath och på det spännande godset Northanger Abbey är som gjorda för att ge inspiration för den som vill författa sin egen historiska roman...

* Myndlingen, s. 160; modebilden ovan är från Heideloff's Gallery of Fashion 1801

onsdag 8 juli 2015

"Änkefru Malméns glänsande kastanjefärgade hår täcktes av en spetsmössa som var ett konstverk av finaste kambrik och rysch..."*

Eleganta mössor från den engelska damtidningen La Belle Assemblée 1812.
Europeiska tidningar hittade sin väg också till Sverige.
Hjältinnans godhjärtade beskyddarinna i Myndlingen, änkefru Malmén, älskar snitsiga spetsmössor och fluffiga håruppsättningar. Det skulle aldrig falla henne in att visa sig utan en av dessa eleganta huvudbonader inför andra. Under tidig 1800-tal brukade gifta damer och änkor bära mössa inomhus på dagtid och under hatten när de vistades utanför hemmet. Mössor kunde tillverkas exempelvis av muslin, linne eller fin bomull och de dekorerades med spets och volanger, broderier, tyll och band. Det var inte ovanligt att mössor syddes hemma, men de kunde även köpas av mössmakerskor och modister.

Mössan till vänster i bilden ovan är en så kallad "lejeune"-mössa som har sytts av prickig muslin och dekorerats med bred fransk spets och rosa band. Mössan till höger är en konfektliknande skapelse av spets och muslin, blått band och rosetter. Mössmodet varierade hela tiden och det gällde att hålla sig à jour med dagens trender. En populär mössmodell under morgontid var en mössa som kallades cornette. Dessa mössor hade hög krona och knöts med band under hakan. Exempelvis Veckoskrift för Fruntimmer upplyste år 1824 sina läsarinnor om att "en engelsk spetscornette eller demi cornette [...] är oumbärlig för en morgondrägt".

* Myndlingen, s. 287

måndag 6 juli 2015

"Övertalning" och "Emma" - en tillbakadragen och en målmedveten hjältinna

Anne Elliott tillhör Austens
mer tillbakadragna hjältinnor.
Men också hon får sin prins till slut!
Hur ska en hjältinna vara? Min favoritförfattare Jane Austen har skickligt skissat fram olika hjältinnor. Mest påtaglig blir skillnaden kanske om man jämför de kvinnliga huvudpersonerna i Övertalning och Emma som nyligen getts ut med nya vackra omslag! I den förstnämnda låter ju hjältinnan Anne Elliot sig övertalas till att avstå från ett äktenskap med kapten Frederick Wentworth som hon älskar. Flera år senare gör kapten Wentworth ny entré på scenen och det visar sig att de unga tu inte har glömt varandra...

Boken är väldigt romantisk och kapten Wentworths brev till sin käraste innehåller en av de mest påtagligt intensiva kärleksförklaringar i Austens repertoar: "... You pierce my soul. I am half agony, half hope. Tell me not that I am too late, that such precious feelings are gone forever. I offer myself tou you again with a heart even more your own than when you almost broke it, eight years and a half ago..." Det är förståeligt att fröken Elliot efter att ha läst dessa rader inte låter någonting stå i vägen för en återförening!
Emma Woodhouse är kanske den mest
målmedvetna av Austens hjältinnor.
Som tur är hittar hon en man
som beundrar hennes livlighet!
Emma Woodhouse, hjältinnan i Jane Austens Emma, å sin sida har bestämda åsikter och är förtjust i att försöka ordna andra människors kärleksaffärer. Den enda som vågar säga emot henne är hennes charmige granne herr Knightley. Emma lyckas trassla in sig själv och sina närmaste i en ordentlig och för läsaren roande relationshärva innan allt löser sig och Emma och herr Knightley får varandra. 

Så hur är det? Är en bestämd eller en medgörlig hjältinna bättre? Jag skulle nog säga att båda kan vara lika bra och intressanta på sitt sätt. Myndlingens hjältinna fröken Desideria Sparw provar både uppror och sävlighet för att vinna kampen mot sin förmyndare greve Lindswärd. Till till slut visar sig en rak approach vara det som biter bäst på den bistra greven...

söndag 5 juli 2015

"Er bahytt ligger någonstans i skogen", upplyste den okände mannen och svepte med ogillande blick över Desiderias lockar som hade befriat sig från frisyren...*

Eleganta bahytter från 1812.
Som dekoration t.ex. konstgjorda blommor, band och rysch.
En hatt var en oumbärlig del av en stilfull dams ekipering. Moderiktiga huvudbonader presenterades i damtidningar och det var inte ovanligt att kvinnor piffade upp sina hattar med att byta eller förbättra dekorationen. I Sverige såldes damhattar och -mössor av kvinnliga månglare och professionella modister. Exempelvis konstnären Pehr Hilleström (1732-1816) har målat tavlor av unga damer som dekorerar sina hattar eller köpslår med en modist.

Hattar beskrevs detaljerat i damtidningar. Bahytterna ovan är från den engelska La Belle Assemblée. Den vänstra är en hög bahytt i "Maria Louise -blått" och har förskönats med halmfärgade franska dekorationer. Den högra bahytten har tillverkats av "... rosenfärgad satin, kanterna har dekorerats med vit, rynkad crêpe; övriga dekorationerna är omväxlande av vit, quiltad crêpe och rosenfärgat band..."

En hatt var en viktig del av en anständig kvinnas klädedräkt. Därför är det kanske inte så konstigt att hjälten i Myndlingen - den ordningsälskande greve Lindswärd - uttalar orden som utgör det här blogginläggets rubrik till sin myndling fröken Desideria Sparw när han påträffar henne på en ridtur i en inte helt ändamålsenlig dräkt...

* Myndlingen, s. 34

"Stolhet och fördom" - en av mina favoritromaner

David M. Shapards ypperliga guide till Stolthet och fördom.
Boken hjälper läsaren att få en djupare insikt i romanklassikern!
Jane Austen är en av mina absoluta favoritförfattare och en av anledningarna till varför jag började skriva historiska romaner. När jag läste hennes romantiska böcker om den brittiska överklassens kärleksliv började jag undra hur livet var i Sverige på den tiden. En av Austens bästa böcker är Stolthet och fördom, historien om förälskelsen mellan den livliga fröken Elizabeth Bennet och den dystra men ack så stiliga och rättrådiga herr Darcy.

När man läser Austens böcker upprepade gånger händer det att man börjar undra om en del saker. Till exempel vad betyder det att Mr. Darcys inkomst definieras som 10 000 pund per år? Eller varför var det så skandalöst att fröken Lydia Bennet rymde med den skurkaktige herr Wickham?

De här sakerna och många andra förblir lätt mer eller mindre gåtfulla och därför var jag riktigt glad när jag upptäckte David M. Shaphards förträffliga The Annotated Pride and Prejudice som förklarar allt från etikett till mode och olika sedvänjor under Jane Austens tid. Boken är smidig att läsa parallellt med den svenska översättningen. Plötsligt får många saker sin förklaring och samtidigt får man veta en hel del mer om författarinnan. Visste ni till exempel att Jane Austen tyckte om att piffa upp sina hattar med nya dekorationer titt som tätt?

måndag 15 juni 2015

Socker=Pratzel à la 1737 - se recept nedan

En ung dam iförd en balklänning njuter av glass.
Modeplansch från Ackermann's Repository i juli 1814.

Socker=Pratzel

Smör så stort som ett ägg
Fyra eller fem hela ägg
En god del socker
Rosenwatn
Hwetemjöl

Vispa äggen och smöret. Rör i sockret och rosenvattnet om vartannat. Häll i vetemjöl och arbeta ihop en "tämmelig starck deg, som låter draga sig, formera här af pratzlar, och baka dem uti ugnen eller tortpannan".

Vad åt människorna i frihetstidens och gustavianska tidens Sverige? Fanns det något gott och var maten mycket annorlunda än nuförtiden? Det är frågor som man kan komma att fundera på när man läser en historisk roman. Visst åt man gott redan då! I Myndlingen lagar hushållerskorna och hushållsmamsellerna den ena goda rätten efter den andra och bakar också då och då. Nästan alla rätter som nämns i romanen har sin grund i dåtida kokböcker.

Som exempel tänlte jag presentera det ovanstående receptet på Socker=Pratzel vilket betyder sockerkringlor. Namnet härrör sig från tyskans "zuckerbrezel" och fanns i bruk i Sverige åtminstone från och med år 1733. Det här receptet kommer från Susanna Egerins En Nödig och Nyttig Hus=Hålds= Och Kok=Bok (Stockholm: 1737). Jag har renskrivit instruktionerna en del för att förenkla dem. I 1700-talsrecept brukar en lista på ingredienserna inte anges i början som i moderna recept utan allt förklaras i ett enda långt stycke. Som ni kanske också märker var det inte lika noga med måtten på den tiden. Men gott blev det säkert i alla fall!

onsdag 22 april 2015

En hwit siden nattmössa, en Solfieder af Elfenben, ett par hwita Silckes wantar...

Adélaïde Labille-Guiard:
porträtt av madame Clodion
Bland annat på detta sätt beskrevs en välboren dams kläder vid slutet av 1700-talet. Bilden intill representerar likaså seklets mode med sina höga frisyrer och eleganta dräkter. En av de mest spännande sakerna med att skriva en historisk roman har varit att forska i det dåtida modet.

Myndlingen utspelar sig till största delen i början av 1800-talet och då hade modet redan blivit enklare med hög empiremidja och enkla kjolar. Hjälten greve Dominic Lindswärds en smula excentriska faster änkefru Malmén fortsätter dock att klä sig i sin ungdoms mode och svischar runt i böljande kjolar och med en piffig hatt på huvudet... 

Jane Austens tid i Sverige

En akvarellmålning av Jane Austen,
utförd av systern Cassandra
Jane Austen (1775-1817) var en känd engelsk författarinna. Hon har skrivit ett flertal klassiska verk så som Stolthet och fördom och Förnuft och känsla. Den förstnämnda handlar om den förtegne men ack så oemotståndlige Mr. Darcy och den livliga fröken Elizabeth Bennet. Den sistnämnda berättar om de två systrarnas Marianne och Elinor Dashwoods romantiska äventyr.

När jag började skriva min doktorsavhandling om flickors uppfostran på 1700- och 1800-talen väcktes frågan hur de dåtida pedagogiska idealen påverkade en enskild flickas liv. Samtidigt insåg jag att min forskningsperiod delvist sammanföll med den gustavianska tiden i Sverige och Jane Austens livstid. Jag började undra hur dåtida svenska unga damer hade det och då skapades fröken Desideria Sparw, den målmedvetna och något okonventionella hjältinnan i Myndlingen. Genom hennes äventyr har jag strävat efter att skissa fram en bild av unga kvinnors liv i Sverige under Jane Austens tid.